reflektioner
härom dagen fick jag en ny korridorsgranne, från Italien. När jag kom hem igår (hade ju varit på exkursion ute och cyklat hela dagen) så tittade hon konstigt på mig. Ni vet, sådär "men gudars vad hon ser ut", eller ja något sånt där. Och det fick mig och tänkta efter lite grand (..okej då, jag blev sådär barslig och skrattade åt mina egna tankar och idéer.) Men i alla fall så kom jag fram till att mitt liv just nu är ganska likt det som jag levde när jag gick på dagis/förskolan.
Jag går för det mesta klädd i byxor med förstärkning på knä och rumpa - det gjorde jag då också
Jag kommer hem rosig om kinderna med hela håret fullt i barr och annat kul - jajamensan
Jag käkar lera (eller tuggar på den i alla fall) - det gjorde jag mest troligt då också
Jag kryper på alla fyra för att kika på mossor och annat - krupit på alla fyra har man gjort en del ja
Jag blir barnslig och skrattar åt allt (efter en dag med Marja Fors gör alla det!) - man hade alltid jäkligt kul då
Jag mutar mig själv med choklad och digestive-kex när jag blir trött - tja, tror mamma körde med samma taktik
Jag trampar lite extra när jag kommer till en stor lerpöl - lera + cykel + liten Sara = många vurpor
Jag känner att livet leker och att jag är som gjord för detta - gjorde man inte alltid det när man var liten
